Tesse´s Life Blogg

När man går hemma såhär så kommer det stunder då man funderar endel o jag måste säga att jag är lite chockad att man som person klarar av att ha gått igenom denna tortyr o att man blivit såpass stark som person o inombords o dessutom fått en otrolig erfarenhet genom denna misär.

Jag är så otroligt tacksam för mitt eget mod o att inombords ha denna styrka o detta psyke. Tror eller vet att många i detta fall skulle hamnat i något slags "koma" jag vet nu i efterhand att vi levde i en sån instängd bubbla att vi knappt visste vad vi hette men ändå så jävla starka som klarade av att komma ur den.

Tryggheten då var sjukhuset för att vi inte visste bättre.
Men också för att vi var livrädda.
Livrädda för verkligheten o även för att något värre skulle hända!

Idag är det ångest, ångest av bara tanken av att bara behöva åka dit.
(Vilket vi vet att vi behöver iallafall.)
Men förhoppningsvis endast för det positiva.

Jag vet idag att jag fortfarande har mycket kvar att bearbeta, men jag är på god väg o det känner jag!
Jag har stunder då jag verkligen kan slappna av och njuta av stunden o bara det är positivt.

Vi har haft en fruktansvärt jobbig resa o för mig har det tagit hårt i efterhand då det kommit många tankar för i stundens hetta var det jag som var den starka o fick ta det stora lasset, vilket kan varit bra på ett visst sätt då jag inte behövde tänka så mycket utan bara "körde".

Därför har nog mycket kommit i efterhand.

Jag är så otroligt glad att våran kille mår bra nu, det är det viktigaste!
Han är vårat allt <3